Den gemene svensken är hyfsat laglydig, vi går i våra led och gör som alla andra mest. Vi följer den ordning som någon satt upp, ändå i blind tro på att vi har valt själv. Men så händer det ibland, när liksom droppen rinner över och vi slänger alla våra övertygelser över bord. Och alla har väll varit med om det i någon form, antingen som förövare eller offer. När man står i en lång kassa kö, när det plötsligt öppnas en kassa till, ja då flyger tanten bakom en fram i en rasande fart. Helt plötsligt har hon förlorat allt grepp om rim och reson, lag och ordning, en kö är inte längre en kö utan ett upplopp, och med en lätt skamsen men triumferande uppsyn står hon där och lägger upp sina varor på bandet. Jag får vänta kanske någon minut extra och ändå blir jag tokfrustrearad, man kan ju undra varför egentligen. Sluta gå före mig i kön!!
...Därmed inte sagt att jag inte skulle gjort likadant om jag hunnit...
