Mätt och glad efter ett hyfsat smärtfritt restaurangbesök, det kan ju vara lite spänt när man måste ta med sig en viss skribent som egentligen mest gillar att käka taco hemma och sedan lägga sig på soffan utan att behöva vistas i nya miljöer och känna sig allmänt obekväm. Ett problem som till viss del redan avhjälpts då skribenten i fråga redan varit på sagda restaurang. I alla fall, där sitter vi i bilen på väg hem när en av oss utbrister att han är lite sugen på en cheesburgare... Jag tror först att han skämtar men icke, vi drar en drive through och man ska ju inte vara sämre så en McFlurry Brownie (ja dom har såna nu) slinker också ner!
Väl hemma igen sjunker vi båda ner i soffan i stabilt prinsläge.
- Jag kan ju här flika in för er oinvigda, att om man befinner sig i prinsläge så mår man följaktligen som just en prins. Förklaringen till uttrycket härstammar från alla de gånger min kära make har ätit mer än nog och i total utmattning pustar och stånkar för så mätt är han, precis i likhet med en prins, för det vet ju alla att om man är en prins har man obegränsad tillgång till mat och äter således ofta alldeles för mycket.
Måndagen, 11/10, firar vi hemma som de bönder vi är med middag och TV. Middagen är dock inte av den helt vanliga sorten i vårt hus. Hasselbackspotatis, lövbiff och vitlökssmör i mängder! Faktiskt kan jag fortfarande idag känna den karakteristiska doften från mina fingrar, för det var stört omöjligt att mosa ner vitlöken i smöret med en gaffel...
Jag ska också nämna de fina röda som står i en vas på vårt köksbord, tack älskling!!
Short translation:
Yesterday was our 2 year anniversary. We acctually started a little early, on sunday evening, by going out to dinner. After a three course dinner someone was in the mood for a cheesburger (!) so we went through the drive through at McDonalds, and yeas I ordered an ice cream...
Yesterday, the acctually anniversary, we stayed in and I cooked dinner for my hard working man that when he came home brought flowers =) thank you honey!!
