fredag 22 januari 2010

Yes dear, I'm crazy


Igår kväll kände jag att det var dags att låta han veta exakt vad det är han gift sig med. Såhär ett drygt år i efterhand kändes det lagom nog säkert.

Lite innan förra årets start köpte jag mig en kalender, jag hittade precis en sådan jag hade letat efter. Jag hade också inhandlat färgpennor för här skulle färgkodas. Tex skrev jag alla födelsedagar med en ljusblå färg. Till detta projekt ägnade jag minst en hel eftermiddag åt att noggrant föra över allas födelsedagar, vänstra kolumnen andra raden. Vem sa att jag skulle vara överdrivet pedant..?

När jag var klar tittade jag stolt igenom mitt verk, men mot slutet upptäckte jag till min förfäran ett fatalt misstag! Min egen mans födelsedag var införd, visserligen på rätt datum men, på fel månad. (!) Han fyller i december men på något outgrundligt vis hade jag lyckats skriva in det i oktober.

Nu tänker väll ni i er enfald att det var ju som lite småpinsamt, på sin höjd. Det löser man ju enkelt med tipex och går vidare med livet som om ingenting hade hänt. Ja, så tänker ni ja. Jag å andra sidan rusar tillbaka till affären, köper en ny kalender, gömmer den gamla och talar aldrig om händelsen igen. Fram till igår vill säga, då jag kände att det var dags att lägga korten på bordet så att säga.

Så nu vet han. Visserligen skrattade han mest, men om vi låter det gro lite kommer han snart inse vidden av vad som väntar honom år att komma.

Short translation:
Yesterday I decided to let Erik know just how crazy his wife can be. Last year I bought a calander. I started by puting everyones birthday in it, left column on the top. When I was finished I discovered a fatal mistake. I had put my own husbands birthday on the wrong month. (!)

Now you would think that it's not a big deal, and yes, that's how you see it. Me on the other hand went back to the store, bought a new calander, hid the old one and never spoke of it again. Untill yesterday that is.


2 kommentarer:

Karin sa...

Hihi ojoj!

Tack, jag mår bättre nu. Hoppas jag inte smittade er i måndags för det är inge roligt alls!

Har ändrat min länk till dig nu!

evelina sa...

men tack totalt okända människa!! uppskattar dina kommentarer.. inser att man kan behöva en del glada tillrop och en hel del karaktär för att kontinuerligt fortsätta med dessa övningar. ska ge mig sjutton på det!

haha, har lite av samma drag som du beskriver i inlägget, men har jobbat på att tagga ner. :) att inte skriva en ny handlingslista för att det blev fult, inkonsekvent estetik eller felstavat eller så..