tisdag 9 februari 2010
Den berömda masken
Latmasken vill säga. Jag har funderat på varför man tycker att det kan vara så olidligt tråkigt att gå ut och gå, röra på sig för att man måste osv. Förr i tiden var man ju i mer konstant rörelse, man fick gå ut och hämta vatten, man gick till affären, gick till jobbet, för att inte tala om allt kropparbete. Allt som vi nu i bekvämlighetens tecken slipper göra och då ska vi istället klämma in i schemat att röra på oss. Förr när man gick hade man en destination, ett mål. Idag går man för att man måste, utan mål och mening. Det är alltså inte lathet som gör att man inte kommer sig för att gå ut, utan meningslösheten.
Kanske är det här bara en fint formulerad ursäkt för att få stanna inne på sofflocket, eller så finns det i alla fall en gnutta poäng i det. Vad tycker du?
Short translation:
I'm not in the mood for a walk, this was just a long excuse for me staying inside.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
tycker du har en poäng faktiskt! jag är hundra gånger hellre i trädgården och jobbar mig svettig i potatislandet, sågar grenar eller hugger ved än tex gå till gymmet...
Jag klipper mej på klipperian i blge, jaxtorget. Hos Frida!! hon är toppen bra!!! det kanske är lite dyrare än andra... men jag har alltid blivit nöjd! =)
Alltså, man behöver inte gå ut å gå bara för att man måste röra sig, dermot så brukar iallafall jag tyck att det är väldigt skönt och avslappnande att komma ut i naturen och gå en liten vända =)
Säg till om du vill ha sällskap på promenaden nån dag! (eller kväll).
Skicka en kommentar